lördag 2 december 2017

Jämnt ut


Att mätaren skulle slå om till 23000 inom den närmsta tiden var väl väntat... men att det skulle ske precis när jag svängde upp på min garageuppfart efter en resa från kallbadhuset var väl smått överraskande! Magisk precision kanske en kan säga?

fredag 24 november 2017

Kärnfullt



Idag har jag gjort ett litet förmiddagspass uppe vid maden. Som jag tidigare berättat handlar det om bottenröjning. Alltså bara buskar och klena träd. Men jag kunde inte låta bli att göra ett undantag. Detta för att ge de nyhamlade lindarna tillräckligt med ljus för att de skall kunna utvecklas bra.
Fram tills idag stod där i stenröstets nedre kant en undertryck ek. Den hade fört sitt liv i skuggan under en gammal  kraftig ask. Eken har växt långsamt. Man kan se på tvärsnittet att det handlar om cirka 75 år som ryms på radie av ungefär 12,5 centimeter. Den långamma tillväxten har gett stammen en ansenligt stor andel kärnved. Ur rotstocken kommer det att gå att klyva fram fyra riktigt fina ekstolpar. Kanske lyckas jag även med andrastocken även om den innehåller ett par tjuriga grenar. Det blir en uppgörelse i flera ronder... men jag förbereder mig för att gå den matchen...

tisdag 21 november 2017

Hög på höjden

Ja, så här ser den ut just idag, säsongens första rishög. Den är upplagd på Björkebackaåkerns allra högsta punkt. Byggd efter samma princip som tidigare års högar. Med eldtunnel och grenarnas tjockändar inåt, uppåt. Den här högen är ämnad att bli påskeld till våren. Påsken kommer tidigt nästa år. Redan den 31 mars infaller påskafton. Samma afton är det också fullmåne. Just den där fullmånen som reglerar när påskdagen infaller... efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Fullmåne och risbrasa – det kan bli en magisk kväll!

Lite om rihögens konstruktion:
http://sunebroman.blogspot.se/2013/12/i-rishogens-inre.html 
http://sunebroman.blogspot.se/2016/02/sist-i-kon.html

måndag 20 november 2017

Pudersnö och hamling

Det blev några timmar vid maden idag också. Ett härligt väder. Nästan vindstilla. Fem minusgrader och lite pudersnö. Jag städade i ett röse i sluttningen ner mot maden. Här finns hassel, sälg, brakved, lind och ask. Det mesta kommer att hamna i rishögen. Men jag har också sparat något lite av varje för se hur det kommer att utvecklats framöver. Det mest synliga ingreppet blev topphuggningen av ett par unga lindar. Jag valde att hamla lindarna i stället för att ta ner dem helt. Lindar är väldigt vegetativa och det blir snabbt en stor buske vid varje stubbe. När jag topphugger får jag istället busken uppe i toppen. Och samtidigt ytterligare ett par stammar i samlingen av ”kulturlandskapsträd”...

lördag 18 november 2017

Ett glas rött till kvällen

Under sommaren och tidiga hösten plockade jag en del örter att torka till vinterns behov av smakfulla och hälsobringande drycker.
Nu är den tiden då det är dags att börja tulla på förrådet. Ett favoritte som jag druckit några gånger nu är en blandning av salvia och lindblomma.
Jag blandar de torkade bladen, hälften av varje, och brygger en dryg liter. På kvällen kan jag dricka varmt med lite honung. Då är det ingen speciell karaktär på färgen. Lite blek-grå-grön som vilket örtte som helst.
Det som blir kvar låter jag stå över natten.
När jag silar ifrån bladen har drycken antagit en vackert röd färg. Och smaken är starkare.
Jag dricker gärna teet kallt. Eller späder det med hälften vatten och har som måltidsdryck.
När jag läser om salvia lär jag att ”avkok på salvia ger platt mage”. Löftesrikt! Men undrar om jag har plockat tillräckligt...

SALVIA är också antiinflammatoriskt, sammandragande, kraftfullt antiseptiskt, spasmodisk, bekämpar virus och bakterier, erbjuder stora mängder av A- och C-vitamin, stärker immunförsvaret, lindrar andnings- och matsmältnigsproblem, håller koll på blodsockernivåerna... Ja, detta och ännu mer kan salvian ge.
LINDBLOMMA å sin sida förbättrar blodcirkulationen i kärlen.
Lindblomste har länge använts vid förkylningar och feber för att stödja kroppens egna processer.
I en Amerikansk studie gav man lindblomste till förkylda barn och såg att det i många fall gav bättre resultat än att behandla med antibiotika. Den eteriska oljan i lindblommorna verkar rogivande och är perfekt i ett te om man har lite svårt att sova...

fredag 17 november 2017

Novembersol över maden


Hösten är behaglig. November alldeles speciellt. En förlåtande tid. Inga måste-göra-saker. Den senaste tiden har jag rensat alla mina fågelholkar. En dag hade jag hjälp av Jakob. Då städade vi ur ett trettiotal. Nu i den gångna veckan gick jag igenom resten. Inalles har jag ett 80-tal holkar i ängar och bryn. I år har jag sparat några av de mest spännande bobalarna och dokumenterat. Du kan se exempel här på bloggen i ett par av de senaste inläggen. Det är stor variation i heminredningskonsten hos olika arter och individer. En del lägger ner en obegriplig möda på att göra det trivsamt och vackert. Men fåglar är väl som folk är mest...
Hösten har kommit att bli den tid då jag röjer buskar i markerna. Det är en motionsform som är väldigt behaglig. Såga, släpa, hugga. Vissa år avverkar jag för att göra till ved. Då är det lite tyngre. I år är det mest buskröj. Bland annat har jag tagit ner några stora gamla hasselbuskar. Det är ganska gott om hassel här i markerna. Men det är få av buskarna som ger nötter. Jag har varit rädd om nötbuskarna. Främst för att nötkråkorna skall hitta något att äta. Men också till ekorren. Jag har också avverkat tre gamla rönnar. Rönnarna mår inte bra. De får något angrepp längst ner på stammen. Barken ruttnar och rönnarna dör. Vet inte vad det är…. Det är sorgligt för rönnarna behövs med alla sina blommor och bär. Rönnbärsmalen håller sig borta från äppelträden om de kan lägga sina ägg i blombottnarna på rönnarna. Bären blir till reseproviant för flyttande fåglar till hösten.
Genom mina ägor rinner en bäck. Där bäcken mynnar ur skogen finns en liten mad. Ett fuktigt område där det en gång i tiden gjorts försök att dika. Området i och kring maden har med åren vuxit igen. Det är ett gränsland mellan de hävdade markerna och skogen.
Ibland har jag tänkt jobba mig in i området. Röja sly och fälla träd. Öppna upp. Men orken har inte räckt. Eller har motivationen tagit slut. Kanske samma sak?
Men nu i höst har jag kommit en bit på väg. Jag har börjat bottenröja sly, buskar och klena träd. Och ju mer jag ägnar tid här desto mer lust får jag att jobba vidare. Ju mer jag vistas inne i detta område desto mer upptäcker jag dess skönhet...
Genom bäckens sträckning från maden och vidare genom hela den öppna ängen löper två tjocka kablar. I dessa går samhällets telefontrådar. Samtal och ADSL-trafik. För femton år sedan försökte jag få nätägaren att plöja ner kabeln i mina åkrar. Framförallt för den estetiska aspekten. Men även den praktiska. Men det blev inget med det. Nu har vi snart fiber till alla fastigheter här i byn. Jag hoppas innerligt att jag skall få uppleva landskapet befriat från dessa missprydande girlander innan jag lägger mig ner för att dö...