fredag 20 april 2018

Lindlunden fagad


Lövröjningen flyter på. Idag har jag fagat från Lillstugan och fram till och med Lindlunden. Just i Lindlunden samlas det extremt mycket löv. De små träden blir som en lövfälla. När lövet väl kommer ner där mellan stammarna ligger det kvar. Hur mycket det än blåser. Mängden löv på den här arealen blev tre rejäla lass med lövhäcken. Alltså i runda slängar sex kubikmeter. Lindelöv och ekelöv 50/50.
Under vinterhalvåret hade mitt midjemått ökat så till den grad att alla mina fina Fjällrävsbyxor var omöjliga att knäppa. Nu efter två veckor med 64 timmars lövjobb funkar byxorna igen om än lite trånga! Visst är det fantastiskt med löv...

torsdag 19 april 2018

onsdag 11 april 2018

Lövbränning i kålgroparna

I Björkebackens allra östligaste del finns lämningar från 1800-talet. Eller kanske till och med 1700-talet. Märken i naturen. I backens övre del som vetter mot söder finns ett tjugotal gropar i marken. Mellan en och två meter i diameter. Inte särskilt djupa. Det har givits lite olika teorier om groparnas historia. ”Petätegropar” har någon trott. Och då skulle de vara från 1800-talet. Det finns också något som kallas för ”kål-gropar”. Helt enkelt hålor i marken avsedda för rovor eller kålrötter. Så kallade ”stibbor” där rötterna förvarades frostfritt under vintern. Om det är kålgropar kan de vara historiskt sett vara äldre än om de använts för potatisförvaring. Jag har inte svaret. Men det jag gjort idag är att jag eldat löv i groparna. Jag har gjort det för att groparnas djup ska synas bättre. Det är alltid svårt att komma ner i botten med lie så därför byggs det på med gammalt fjolårsgräs och mossa. Efter att högarna brunnit ut skall jag kratta och föra bort den aska som blir kvar. Det jag har att göra framöver är att mera aktivt söka svar på vad groparna har för historia.

PS. Idag har jag  plockat ”min” första fästing!

tisdag 10 april 2018

Lövkompost


Efter en sur och efterhängsen influensaliknande förkylning har livet nu sakta börjat återvända. Denna veckan har jag börjat med fagningen av ängarna. Har startat i lugn takt med backarna kring huset. Nu har jag också invigt min lövhäck. En påbyggnad på fyrhjulssläpet som ökat lastvolymen rejält. Betydligt mindre körande och därmed också mera effektivt. I vår har jag tänkt att begränsa eldningen och istället lägga det mesta lövet i den stora lövkomposten. Det innebär att jag kan räfsa även när det är lite fuktigt ute. Det för också det goda med sig att jag inte stör omkringboende med utbredda dimmor av lövrök. Kommer dock utföra en del mossbränning på vissa delar av arealen. Så en vår helt utan lövrök blir det inte. Till tröst för de som gillar den bouqueten...

Mera om mossbränning:
http://sunebroman.blogspot.se/2018/02/mossbranning-och-vintertrim.html


Mera om lastkapacitet:
http://sunebroman.blogspot.se/2017/09/hacken-full.html

fredag 30 mars 2018

Uppvaknandet

Våren är här. Vad beträffar ljuset råder inga tvivel. Den nattliga sänkningen av temperaturen däremot gör att det stundtals ändå känns ganska vintrigt. Temperaturer ner emot minus tio grader dygn efter dygn i flera veckor.
Efter dagarna vid havet förra helgen tvingades jag gå i ide. Inte på grund av det vintriga vädret utan styrd av helt andra influenser. Fyra heldagar i horisontalläge, berg-och-dalbanefeber, nattliga svettningar, hosta och yrsel. Till detta lade jag själv en god portion självömkan som delats ut som smakprov till alla som jag kommit i kontakt med. I hopp om uppmuntran. Och uppmuntran har kommit. Exempel: Njut av återhämtningen även om den är ”flunsa-förpackad”. Gott så.

I går kväll lät jag ytterdörren stå öppen för att vädra ut ormlukt och instängdhet. Liggande i soffan med massajfilten över mig. Trots att ena hörselgången är täppt kunde jag tydligt höra koltrasten gnola bortifrån hagen. Det är just så som definitionen på vår gestaltas. Trastsång vid solnedgången. Inte med fullt drag... det skulle ju bli ytterligare en kall natt. Men lika väl trastsång från en näbb höjd mot en klar och rodnande kvällshimmel.

Trots mitt tillstånd har jag njutit en ”Ranelidare” varje dag vid middagshöjden. Femton minuter med ansiktet rakt mot solen. D-vitamin och solbränna. Båda ur samma förpackning. För hälsan och för fåfängan.

Sent denna dags eftermiddag kände jag mig en smula piggare. Frestade då med att gå en sväng upp mot skogen. I brynet hade vårsolen nyligen väckt liv ur en myrstack. Trots att stacken under hösten genomsökts av en hungrig gröngöling fanns där nu ett myller av myror. Vimmelkantiga av det plötsliga uppvaknandet. Och där till syntes de lika planlöst irrande som då jag själv stod upp ur min egen dvala.

Myrorna bedömde mitt intrång som alltför närgånget. Under fotoseansen fick jag insupa en rejäl dos av den ettriga myrsyran… Vårens första doft!


GLAD PÅSK!

söndag 25 mars 2018

By the sea #3


Strövtåg på röd granit.
Åhört vårens första stare.
Uret ruckat till sommartid.
Vispad grädde och våffelfräs.
Hosta och snuva i sommarstuva.

torsdag 22 mars 2018

Tranor i snölandskap


I tisdags var det vårdagjämningen. Tillsammans med en vän gjorde jag en fantastisk skidfärd på Komosse. Toppföhållanden. Ett par minusgrader. Skare. Knallsol. Och en enastående skymningstimma när solen försvann i väster. Mitt under eftermiddagen när vi befann oss närmast himlen hördes ljudliga trumpetanden rulla ut över landskapet. Två tranor kretsade på hög höjd över den snöhöljda mossen. Jubel eller larm tänkte jag. Eller bara ett sätt att låta höra att ”hallå, hallå – här är vi”.

Idag drev min rastlöshet mej ut på en tur ner till sundet. Sjön ligger fortfarande frusen. Bara lite öppet där vattnet strömmar som mest. Här samlas fler och fler fåglar i väntan på att kunna fortsätta norrut. Eller för att invänta islossning i hemmaviken. Ett sextiotal grågäss, storskrake, knipor och gräsänder. Samma arter som under hela vintern. Fast fler av varje sort.

På åkrarna vid Högagärde stod ortens tranpar. Nyanlända. Vilset spejande. Var finns maten? Det lär dröja ett tag innan de kan lägga sina två ägg i en hemtrevlig tuva på Ruggebo mosse. Men tranor är tuffa fåglar. Så det kommer säkert att ordna sig.

Dagarnas längd, det tilltagande ljuset, driver på flyttfåglarna. I synnerhet datumflyttarna. De som följer almanackan i första hand och inte vädret. Idag hade jag fyra bofinkar som gjorde sällskap med de övervintrande mesarna vid fröautomaten. Trevligt inslag och goda vårtecken. Men jag tror de kan få det kämpigt. Prognosmakarna siar om minusgrader nattetid så långt in i framtiden de vågar spå. Och det kan komma ännu lite mera snö...